Förtjänad paus.

Jag har beslutat mig för att ta en välförtjänt bloggpaus. Jag finner inget att skriva just nu. Jag kan vara tillbaka om två dagar, en vecka eller två månader. Jag vet inte. Jag är iallafall ganska så säker på att jag kommer tillbaka i en ny blogg, för namnet "absolut perfekt" är inte lika roligt nu som när jag var tolv. Men kika gärna in då och då för att hitta länk till nya bloggen, eller kanske några nya inlägg.

Ha det iallafall jättebra! Jag får ont i hjärtat när jag skriver det här inlägget.


Hejdå sålänge!

Och så blev det lite kallt också.





Febrilt försökande resulterade i misslyckande.

Jag har försökt få hit Alice för att titta på Remember me med mig igen. Jag ville att hon också skulle få njuta och känna depritionen. Men eftersom jag råkade avslöja slutet här i bloggen så ville hon inte. Jag tog till alla mina metoder, men det blev ändå ett nej. Och så börjar hon tmed bortförkaringar som att hon har träning. Lame!

Dumma!


Dumma manusskrivare!

Jag blir så arg! Såg just Remember me, och Robert Pattinson är så snygg och filmen slutar olyckligt. Dumma dumma dumma! Man får inte låta snygga människor dö i filmer bara hur som helst! Nu ska jag gå och sova. Jag är för deprimerad för något annat.


Såhär arg blir jag:

Dagen med sorg.

Jag har varit vid mormors och farmors gravstenar idag. Det har varit väldigt vackert. Jag skulle ha tagit lite bilder, men min vante försvann så jag glömde bort mig. Den är återfunnen nu om någon undrade.

Det är egentligen galet att man kan sakna någon så mycket som man aldrig ens har träffat. Det spelar ju faktiskt ingen riktigt roll om mamma och pappa har "oversell" dem. Bilden jag har i huvudet av farmor och mormor är en bild som jag verkligen kommit att älska och sakna så in i helvete för att jag aldrig kommer få träffa dem. Så om verkligheten inte stämmer överens med den bilden spelar det ju ingen roll, för bilden är ändå den enda jag någonsin kommer få veta av. Så screw the reality, jag älskar min mormor och farmor precis som bilden är!


Kurrikurriduttön i min mage.

Jag är hungrig. Därför är jag ledsen. Så nu tar jag en apelsin.

Har ni saknat mig?

Nu har ni mig här igen. Känns det bättre nu? Jag och Olivia har haft photoshoot hela dagen, men bilderna finns tyvärr bara på hennes dator. Ajdå! Så dem får ni inte se.

Ni får mig istället. Glada?




En dag och min lugg ser dum ut.

Om en halvtimme bär det av till Olivia och det är där jag kommer befinna mig idag. Later!


Let's show an old picture!

Bio mig dit och bio mig hit.

Shit pommesfrites vad med bio jag går på. Har precis käkat i Food Courten och ska nu för tredje gången på tre dagar se bio. Det blir Scott Pilgrim vs. The World med far och bror. Nice, huh? Särskilt eftersom pappa bjuder. *blinkblink you know*


Ett klokt barn blev en klok ungdom.

"Hej dagboken! idag frågade jag shans på rasmus han sa nej men det jör inget för han va så ful."
- Jenny Nyman, 11 december 2003


Jag var så klockren som barn. Jag var lika taskig som jag var dålig på att stava. Hurra!


Jag i förgrunden.


Avföring. Bajs.

Jag har suttit på ett tåg i tjugofem minuter och lyssnat på en kvinna berätta i detalj hennes djurs avföring ser ut, för någon i telefon. Det har vart en.... trevlig upplevelse.

(Nu gör jag som Foki och avslutar med en fråga som relaterar till inlägget:)

Hur ser eran avföring ut?

Att leka vuxen.

Jag leker vuxen och ska strax på möte som ni alla vet. Jag ska träffa någon från Stockholmsgruppen, och sen vet jag faktiskt inte överhuvudtaget vad som kommer att hända. Nervös till tusen!

Önska mig lycka till med vuxenlivet!



Ännu ett bevis.

För att styrka det jag sa i förra inlägget tänkte jag bara visa en liten bild för er. Jag ska liksom på ett ynka litet möte idag, och detta är mina ändå förberedelser:



Pommesfrites! Jag är bara 14 år, hur ska det då gå i framtiden?

Jag är en planerare.

Jag tror jag är en sån där person som planlägger allting.
Jag pratade nyss med Amanda och frågade vad hon skulle göra imorgon, och hon svarade att "hon tog dagarna lite som dom kommer". Jag svarade tillbaka att "det gör jag också" och insåg sen att 'där ljög jag'. För jag har nästan hela höstlovet planerat. Jag har nog inte en enda dag då jag bara är helt ledig.
Men det kanske är en sån jag är. En "planerare". Och vem har sagt att man är sämre för det?



Orättvisa is in the house!

Matildas chokladboll hade mycket mer socker än min. Livet är så orättvist!


Funkar på allt.

Det var rea på Natur-avfettning. Alice tyckte att vi skulle köpa lite, för hennes hår var lite fettigt.


Bio med Matuldus.

Jag ska straxt på bio med Matilda. Nice, huh? Vi ska se Due Date som har premiär idag. Verkar så jävla rolig. Great, säger jag bara!

Med denna fina människa ska jag gå. Fast hon är lite äldre nu. Och typ sådär lite mer lila i håret. Och har lite mindre lugg. Men annars.

Alice gillar rida.

Alice har just ridit. Och jag tittade på. Missuppfatta inte nu.

Edward Scissorhands

Nu ska jag och Alice åka till Filmhuset vid Gärdet för att se på gratis-bio. How nice? Edward Scissorhands blir det, en 90-talsrulle.


Att följa tidsschemat.

Jag är så trött att mina ögon går i kors, men jag lovade mig själv att jag skulle se Scrubs vid halv tolv och How I Met Your Mother vid tolv. Och har man sagt något så håller man det. Man kan ju inte bara bryta schemat!


Så sant som det är sagt.

"Med ett schysst järnrör kan man slå hela världen med häpnad"
- Socker Conny


Höstlov för fan!

Jag har höstlov nu också, ja! "Avundsjuka till tusen?" skulle jag vilja fråga, men nu är det ju så att heeeela resten av Sverige också har höstlov nu. Så min fråga är ju inte riktigt befogad. Om det inte är några vuxna folk som läser. Vi får hoppas det, för nu frågar jag alla er vuxna där ute: Avundsjuka till tusen?


Något jag älskar.

Jag sitter här med guran i knät och lirar lite Johnossi. Det är härligt!


RSS 2.0